Det går upp och ner med känslorna efter pappas bortgång...nu i em känns det jobbigt =(
Man liksom inser att det är verkligen för evigt, det är inget som går över. Han kommer aldrig ringa igen och jag kommer aldrig kunna ringa till honom...
Min pappa hade ett tufft liv, ni som känner mig vet det, med alkoholproblem osv...
I perioder hade vi inte mycket kontakt, men möjligheten att prata och återuppta kontakt fanns ju alltid ändå.
Och hoppet...hoppet att någon dag blir det bra =)
Men det blev ju inte så =(
Den 29 juni i år förlorade jag min pappa, endast 48 år gammal...och jag önskar så att det bara var en hemsk mardröm som jag skulle vakna upp ur.
Oavsett kontakten ni har med era föräldrar så ta vara på tiden, man vet aldrig när tiden tar slut...
KRAM på er!
3 kommentarer:
Väldigt vad jag strular med kommentarerna. Först lyckades jag skriva samma två gånger - sen lyckades jag ta bort båda. Ursäkta...
Alkoholism är en grym sjukdom som skördar liv. Tack för ett fint inlägg och en viktig påminnelse om att ta vara på tiden med föräldrarna. Du är en så klok, go och stark tjej. Kramar / Josse
Skicka en kommentar